Han har gjort det igen!

Kissat sig i ansiktet. Och inte lite heller! Jag höll på att byta en gigantisk bajsblöja som svämmat över på både lår och rygg och lyfte upp rumpan lite lätt för att komma åt att torka... Vips så var hela ansiktet, bröstet och magen alldeles våta - för att inte säga pissvåta (he he)!

Rebell!

Wohow! Mamma åkte hemifrån igår för första gången utan SiggeLiten sedan han kom över 2 kilo! Busigt... Kändes som att man gjorde något olovligt... Var borta sammanlagt lite drygt en timma alltmedan SiggeLiten låg och sov i tryggt förvar med morfar. Men ändå...

SiggeLiten upptäckte just sin högerfot! ...samtidigt som högra handen för femtioelfte gången dimper ner i pannan...

Killar kan!

SiggeLiten kissade sig i ansiktet idag. I ögonen, näsan, munnen och i ena örat...

Heja Norge!

SiggeLiten hade redan tippat Norge som vinnare av Eurovision Song Contest 2009. Tänk vad duktig han är för sin unga ålder ändå! SiggeLiten alltså... ;) Och imorgon firar de sin frigörelse från oss... Gratulerer med dagen alla norrmän!

För att så gå över till den här bloggens huvudperson så fick han sina första vaccinationssprutor i förrgår. De gjorde ooont. Men han är ju en liten lipsill så det var väl klart att det inte skulle vara roligt. Jag förväntade mig därför världens grinigaste barn efteråt men döm om min förvåning när han istället har varit världens gladaste!
Fast först sov han. I 6 timmar i sträck!!!!! Det har han aldrig gjort! Inte ens i magen tror jag. Och sen har han i två dagar sett ut som att han varit hög. Legat och skrattat och pratat med taket och andra ej levande ting för att i nästa sekund bryta ut i panikskrik och sedan i nästa ligga helt paralyserad och okontaktbar i flera minuter och sen om igen - skratta, skrika, stirra, skratta.

Idag har han inte varit lika go...

Så! Då var det dags igen...

Jag har saknat bloggskrivandet sedan vi kom hem från USA och våra tre bloggår var över, så nu ger jag mig in i det igen. Det finns ju redan en herrans massa bebisbloggar men jag tänkte göra en till. Fast för min bebis. Sigge. SiggeLiten.

Fast jag har ju gjort det här med bloggande. Jag kan det. Varför inte twittra istället? ... Äh, vem försöker jag lura -jag skulle aldrig klara av att hålla mig till 140 tecken. Ordbajseri är ju min största gåva! Och för det ber jag härmed mina kommande läsare om ursäkt...

Men med en man som jobbar 14 timmars dagar och en liten Sigge som tydligen inte tycker om att sova kanske det inte kommer finnas så mycket tid till den här bloggen i alla fall. Vi får väl se hur det går. Det kanske visar sig att det där med Twitter hade varit en bättre idé ändå.

Kôss!